På första parkett

När jag i fredags fick ögonen på denna tavla, visste jag direkt att jag måste ha den, för den beskriver mig till punkt och pricka. Det är nämligen så att jag precis fått hem ett par biljetter till en konsert som gubben och jag ska gå på i sommar. Jag tvekade länge (innan biljetterna släpptes) om jag överhuvudtaget ska gå och se idolen igen, eller om jag ska strunta i det hela. Hittills har jag sett honom varje gång han varit i Finland, och jag har alltid haft turen att armbåga mig fram till scen, och nu är jag av någon anledning rädd för att jag inte ska lyckas med det konststycket fler gånger, och jag är inte säker på att konsertupplevelsen är lika mäktig om jag inte ser den från första parkett. Vår guddotter och hennes syster, som också är stora fans, blev förskräckta över att jag ens övervägde att skippa konserten, så då var det bara att ställa sig i kö när biljetterna släpptes, och se till att man kom över ett par som ger oss inträde till sommarens evenemang. Så här lättledd är jag.

Premiär för crème brûlée

En gasbrännare att bränna av socker på t.ex. crème brûlee med har jag under lång tid haft i åtanke att skaffa, och när jag äntligen bestämde mig för att skaffa en sådan, var de slut i hela stan. I fredags var glädjen stor då det stod en radda med förpackningar på butikshyllan igen, och i går var det då dags för brylépuddingspremiär hemma hos oss. Åhh, så gott det var! Alla runt matbordet var av samma åsikt, så det blir att lägga till receptet bland favoriterna.
Det finns säkert hundratals recept på brylépuddingen på nätet, så det är bara att välja ut det som ser ut att passa en själv. Här är mitt recept, i fall jag lockades fresta dig att själv testa desserten:

Mät upp 4 dl vispgrädde och 1 dl mjölk i en kastrull. Dela en vaniljstång på längden, skrapa ur fröna och lägg dem och stången i grädd- och mjölkblandningen och låt allt koka upp. Dra av från värmen och låt svalna i en kvart.
Vispa under tiden 6 äggulor och 3/4 dl socker lätt. Ta bort vaniljstången och häll grädd- och mjölkblandningen över äggsmeten under vispning. Fördela smeten i formar (jag hade fyra rätt låga men vida formar). Grädda formarna i ugnen tills puddingen stannar. Jag har varmluftsugn och hade mina i 100 grader i en timme och en kvart. Har du inte varmluftsugn, lägger du formarna i vattenbad i en långpanna och gräddar dem i 125 grader.
När puddingarna svalnat (jag hade mina i kylen över natten), strör du ett tunt lager råsocker på och bränner sockret med en gasbrännare och serverar dem genast.

Varde ljus!

Och så blev det plötsligt flera grader ljusare i vårt hus! I går målade vi alltså vardagsrums- och hallväggarna i målarvitt. Av erfarenhet vet vi att det målarvita ser ljust, ljust grått ut hos oss (gästrummet har samma väggfärg), litet beroende på hur ljuset faller. Det är otroligt roligt att en så här snabb åtgärd kan göra så mycket för helheten. Jag är kanonnöjd, och ser nu fram emot en likadan förvanling i vårt sovrum. En annan helg.

Kallt

Brr, vad kallt det varit i veckan. Jag har det bra, och behöver inte klä på mig och gå ut i kylan för att komma till jobbet, och har sålunda inte idkat mycket friluftsliv eller andats störande mycket frisk luft denna vecka. I går blev det en hel del stadsspring i sällskap av en god vän, men i dag är jag återigen instängd här innanför våra egna väggar. Här inandas jag både målfärgslukt och creme bruleedoft (jag hittar inga accenter i iPaden) i dag. Båda har jag sett fram emot en lång tid. Kanske jag till och med visar bilder på resultatet av våra prövningar framöver. Den som lever får se.

Njut av helgen!

Väggfärg och lampor

Tanken är att den caffelattefärgade väggen här bakom brickan snart ska vara ett minne blott. Väggen hade inte hunnit ha denna färg mer än ett år ungefär när jag kände att den inte längre föll mig i smaken. Det gått flera år sedan den känslan infann sig, men hittills har inget hänt. Oftast är jag så impulsiv att saker och ting brukar åtgärdas innan jag ens hunnit tänka tanken klart. Så icke denna gång, men snart, snart...

Häromdagen köpte jag mig en likadan lampa som jag inhandlade för snart ett år sedan. Vilken tur att jag inte ska ha dem att stå bredvid vararndra, för ni ser väl nyansskillnaden? Jag skulle nog ha blivit sur med stora bokstäver om jag hade ämnat dem som ett par någonstans. Nu stör det mig inte värst mycket. Bara litet, fast tydligen tillräckligt för att ta upp det här. Kanske jag ändå borde ta dem under armen och gå tillbaka med dem till butiken.

Dagens sena lunch

Förlåt, min kropp, för att jag plågar dig med sådan här skit. Jag kunde bara inte låta bli att köpa hem en påse av den här färggranna Pollyn när jag såg att bybutiken hade fått den i sitt sortiment. Meningen var ju att jag inte skulle proppa i dig dessa ohälsosamheter längre. Jag ska bättra mig. Åtminstone lovar jag att försöka bättra mig. 

Blombricka

Många tycker att det är tacky med oäkta blommor, men själv tycker jag det är oerhört tacksamt med sådana. Bara att slänga in i skåpet när man tröttnar på dem, och sedan återigen plocka fram dem när man har lust. Jag leker blomsteraffär, och har placerat några krukor med vita blommor på en stor bricka framför hallspegeln. Då ser det ju dessutom ut som om det fanns dubbelt upp av blommorna.

Firar namnsdag

Nu är det ju förstås inte meningen att man ska äta kaka en helt vanlig vardag, men i dag råkar jag faktiskt ha namnsdag, och det fanns kaka kvar i kylen sedan i går, så vad gör man?

Det här är en cheesecake som jag hittade på receptet till i lördags medan jag bakade den. Botten är vanliga 150 g digestive och 75 g smält smör. Jag gräddade inte botten i ugn. Jag har ett enkelt sätt att krossa kexen. Jag lägger dem bara på ett fat, och sedan använder jag ett glas att krossa dem med. Det går snabbt och man slipper smutsa ner några maskiner.

Till fyllningen använde jag 1 burk kokt kondenserad mjölk, 200 g Philadelphia, 3 ägg, 0,5 dl socker, 0,5-1 dl lingongelé och 3 gelatinblad. Jag vispade ihop ägg, socker och Philadelphia, därefter den kondenserade mjölken (som jag hade kokat en vecka tidigare och förvarat i kylen) och till slut rörde jag i gelatinbladen som jag först blötlagt i kallt vatten och sedan kokat upp i en liten skvätt vatten. Jag gjorde kakan i en form med löstagbar kant.  Fyllningen ska stå ett antal timmar innan man serverar kakan. Min stod i kylen över natten. Fantasin tog slut när jag skulle dekorera kakan, så jag spritsade bara några klickar grädde här och där och slängde dit några frusna blåbär. Och ja, cheesecaken blev jättegod!

V-rumsdetaljer

Jag skulle så gärna vilja möblera om i vårt vardagsrum, man kan ju inte bli annat än inspirerad av t.ex. Strandviksvillan som gör det väldigt ofta, men hos oss är det stört omöjligt. I stället får jag försöka variera genom att byta plats på små inredningsdetaljer, och med nya kuddar.

Häromdagen skruvades vår tavellist (eller egentligen är det två stycken) äntligen upp ovanför soffan. Jag hade tänkt göra en fotovägg där, men tror det skulle ha blivit för spretigt med tanke på det relativt lilla rummet, så det fick bli en liten hylla i stället. På bilden ser hyllan ut att vara placerad för högt i förhållande till soffan, men i verkligheten ser det inte alls lika tokigt ut. Dock kan det hända att vi sänker ner den en aning när vi målat väggarna, vilket kommer att ske snart.

Strax dags för Drakan på tv, och efter det börjar vi så småningom vänta på valvakan. Vi har i dag röstat i första omgången i presidentvalet i landet. Vi får hoppas att det också blir en andra omgång!

Rekryt Å. på permis!

Nu är mamma glad. Rekryt Å. är hemma på permission för första gången. Jag har aldrig riktigt förstått charmen med karlar i uniformer, men nu när det gäller min egen son, och även om uniformen enbart är en kamouflagedräkt, kan jag hålla med - män i uniformer är stiliga!

En ask till

När vi (jag alltså) nu är inne på det här med askar, kan jag ju passa på att visa en ask till som är fin. Den här är bara litet större än en tändsticksask och innehåller små, små pastiller med otroligt mycket smak. Ni ser ju själv på asken att det står att pastillerna främjar matsmältningen. Huruvida det stämmer, kan jag inte uttala mig om, för jag har sällan problem med matsmältningen, däremot kan berätta att de har en frisk smak av olika örter, och det känns åtminstone fräscht i munnen efter att man sugit på en sådan här pastill. Och det räcker med en pastill, så en ask kommer man långt med. Dessvärre vet jag inte var man kan köpa dem, jag har faktiskt aldrig sett dem i någon affär. Min ask fick jag i julklapp från Säde. Till den affären tänkte jag styra kosan inom kort, så jag ska kolla om pastillerna hör till sortimentet där. Tjingeling, ha en trevlig helg!

Godisaskar

Köper man godis, kan man lika gärna köpa sådant som kommer i fina förpackningar som man sedan kan använda till andra ändamål när man mumsat i sig godsakerna. De här plåtaskarna köpte jag på färjan som gick mellan England och Frankrike den där otursamma våren 2010 då Eylafjallajökull gjorde vår hemresa från England så besvärlig (men ack så minnesvärd). Jag skulle slösa bort mina sista småpengar, och min blick letade sig direkt till dessa fina. Jag förvarar pennor i den ena och annat små krafs i den andra. Dessvärre ligger de osynligt i en av våra kökslådor, men varje gång jag öppnar lådan - vilket jag gör flera gånger varje dag - får jag ju njuta av dem. Om godiset var gott? Ja, det kan ni skriva upp. Synd bara att jag måste dela med mig av godiset till så många andra under den lååånga resan hem...
 

Tips

Hörni, ett enkelt sätt att göra vardagen lite festligare är att placera en femarmad ljusstake på köksbordet. Då känns det lite som en galamiddag varje gång man sätter sig till bords (även om löparen är ostruken). :-)

 

Mina fina amaryllisar blommar som aldrig förr. Och de kommer att blomma lika fint så länge de står i fönstret, och faktiskt också sedan när jag stuvar in dem i något skåp för att vila under den varma årstiden, och ännu när jag inför nästa jul plockar fram dem igen! Det är väl ekologiskt, eller har jag missuppfattat något?

Grattis, Luke!

Men uj ändå, vilka förväntningar ni har på mig, och vad besvikna ni kommer att bli, för jag bestämde mig faktiskt för att enbart fixa en banoffeepaj till födelsedagskaffet i söndags. Vi fick nämligen höra att militärsonen kommer på permission till helgen, så vi spar övrigt kalasgott tills dess. Då får vi dessutom addera några kommande namnsdagar till orsakerna att bjuda på dopp. Bäst att slå ihop flera orsaker, så vi slipper äta kakor alltför ofta...

Stort, varmt och hjärtligt grattis till Lukas som blir 21 i dag!

All set

Nu är vi all set för morgondagens födelsedagskalas. Eller inte riktigt, jag måste nog ta och baka något också, virkade bakverk ids man ju inte bjuda på - dem vill man ju ha kvar. Det är vår son, den äldre, som vi ska fira i morgon. Han fyller 21 på tisdag. (Vart i världen har åren tagit vägen?)

På en annan bricka

 

På en annan bricka (köpt på det stora varuhuset under samma Helsingforsresa som ljuslyktorna i inlägget här nedanför) som står på en ny duk som jag i veckan köpte på Hemsktex står denna nya bekantskap - myrten - som jag fick av Kamomilla förra veckan. Nu får ni hålla tummarna för att vi lyckas hålla växten vid liv, gubben min och jag. Vi måste bara bestämma vem det är som ska sköta vattnandet. I vanliga fall hör det till gubbens uppdrag, men ibland tror jag att han glömmer att vattna de blommor som vi har i köket, så då ger jag dem vatten, och då brukar blomstackarna få för mycket av det goda och kola vippen.

 

I går kväll fick jag ett mycket efterlängtat samtal av sonen, och det låter som om han trivs riktigt hyfsat i det militära, åtminstone så här långt. Det var skönt att höra för en ständigt bekymrad hönsmamma.

På brickan

Låt mig presentera mina fina Tine K-ljuslyktor! Jag har suktat efter sådana i många månader, och när vi besökte Helsingfors i slutet av november stod de högst uppe på priolistan. Lyckan var stor när vi hittade affären där de fanns, beslutsångesten likaså när jag skulle bestämma mig för vilka färger jag skulle ha med mig hem. I nästan en och en halv månad har lyktorna fått stå undang(l)ömda i ett skåp, men nu när julen är slut, kunde jag äntligen plocka fram dem. I like!

Treats

Helt solokvist kom hon ju inte när hon färdades över Atlanten, vår Nissa-Marie. Med sig hade hon lite vägkost, som hon lyckligtvis inte hade behövt hugga tänderna i, så vi fick både kaffebönor och choklad från det stora landet i väst. Den finaste konfekten hann jag inte ens föreviga, förrän den försvann i diverse magar. Den andra chokladen hade ett fint omslag, inte minst på avigsidan, där det fanns ett utdrag ur Shakespeares Romeo and Juliet.

Vilken tur förresten att jag hade en helt oanvänd kaffekvarn på "skulla" (kallvinden), så vi kunde mala bönorna till fint bryggkaffe. Faktiskt har jag också en riktigt gammal kaffekvarn, men den är obrukbar eftersom jag i tiderna försökte mala sönder en leksaksbil i den. Bilen fastnade förstås, och går inte att få ut därifrån längre. Jag var rätt påhittig som barn, kan jag lugnt konstatera så här i efterskott.

Vackert vinterföre

Det var vackert vinterföre när vi åkte ut till båthamnen i helgen. Tack och lov har vattenståndet normaliserats, för efter Dagmar låg alla bryggor under vatten, och en hel del av båthusen mitt i sjön (havet). Vår brygga på stugan har säkert åkt iväg med stormarna. Antingen ligger den strandad vid någon annan av holmarna där ute i yttersta skärgården, eller så är den på väg mot Umeåtrakten. Icke kul.

En in, en ut

Nu har hon äntligen flyttat in, vår lilla Nissa (hon heter Marie, hennes tvillingsyster Maria blev kvar i Amerika). Hon kom litet senare än vi hade räknat med, men vägen från Minnesota till Finland är lång och omständlig, och går tydligen inte på ett huj. Bättre sent än aldrig, och roligt att vi har någon annan att tala med än enbart varandra, gubben och jag, nu när vår yngre grabb bytt ut det civila livet mot ett militärt dito för en tid framöver.

Inredningsreportage

Mobilbilder

Jag vill ju inte avslöja för mycket, men ett par mobilbilder ska ni få från det ena hemmet vi invaderade i veckan, Kamomilla och jag. Om sisådär ett år får ni se fler bilder och läsa mer om hemmen i två finska inredningstidningar. Bilden i mitten är taget i vårt kök efter utfört uppdrag och ett par glas vin på torsdag kväll!

Trofé

Det hände sig så att min vän Kamomilla, inte hon från Kamomilla stad, utan från en sydvästlig ort i vårt land, anlände till våra jaktmarker i början av veckan. Målet för vår första jaktfärd blev Säde, och resultatet från den jaktfärden blev bland annat detta djur.
Dagen därpå gick färden åt ett annat håll, men mera om det vi sköt på den resan visar jag en annan dag. Allt som allt blev det en hel del byten av olika slag för både jaktkompisen och mig, så vi är nöjda och belåtna med välförrättat värv.

Den icke-förevigade nyårsfesten

Jag mitt nöt glömde helt bort att fota under festen i går kväll trots att jag riggat upp kameran med blixt och allt, och placerat den en och en halv meter från matbordet. Kan hända att gästerna är lika glada för det, men mig harmar det, fast nu finns det inte längre något jag kan göra åt den saken. Jag ringde gästerna när de var på väg hem i taxin tidigt i morse, men de hade ingen lust att vända om och komma tillbaka för att bli förevigade.

I brist på festbilder, får jag visa dukningen igen, och den fina tulpanbuketten jag fick! På nyårsmenyn hade vi detta:

Förrätt I: Crème Ninon med räkor, rostat bröd

Förrätt II: Stekt aubergine och grön paprika med crème fraîche och tomatpuré

Huvudrätt: Laxbiff toppad med stekt bacon, krämig potatisgratäng, ugnsrostad tomat och rucola

Desserttallrik: Fruktpannacotta med havtornsgelé, romrussinglass, chokladcrisp, kiwifrukt